Oj vad tiden går fort! Plötsligt är Alfred 8 veckor och jag har inte hunnit blogga mer än en gång.
Livet flyter på här hemma och jag njuter i fulla drag, sitter med en kaffekopp i handen och blickar ut mot den snötäckta ateljén. Det vore roligt att hinna julskylta men vi får se hur det blir med det. Något väldigt positivt med att ta en break från skapandet är att man kommer ihåg vilka idéer som man verkligen vill genomföra när man kommer tillbaka. Längtar.
Kom även att tänka på häromnatten vilken inspiration jag fick av Lisa Rinnevuo under utställningen i Vaxholm. Vilken tjej, hon gav mig en rejäl kick att fortsätta våga vara mig själv och köra på med det jag tycker är fint och inspirerande. Hon drog ju själv till New York för att gå en fin konstskola men slutade efter en dag eftersom “det inte kändes som hennes grej”. Idag många år senare försörjer hon sig fortfarande som konstnär genom sina unika och smått tokiga alster.
Precis som jag tänkte häromdan när jag tog fram julgranen (något i förtid om man frågar de flesta): Äh, man får väl inga poäng för att man gör som alla andra. Så sant om jag får säga det själv… och det får jag ju.
Tills vi hörs igen.
I detta nu så spelas en jullåt på radion – mer jul! Så nog får man klä granen:-) Önskar att vi oxå hade en fin plastgran så man kunde njuta mer innan jul…
Bless you och fortsätt vara den Du är!
Kram,
Em=)
Håller med dig!
Man ska våga vara den man är och inte alltid be om lov och försöka passa in. Man behöver inte heller försvar sig och motivera det man gör.
Kram Kerstin