För en tid sedan beställde jag nytt nät, valde att köpa lite olika varianter för att prova mig fram. Gjorde dock ett riktigt dåligt val gällande en speciell rulle. Det var på tok för mjukt vilket gjorde det odugligt eftersom det inte gick att använda på samma sätt som det nätet jag alltid använt.

Efter att ha suckat och morrat över den värdelösa nätrullen, började jag försöka trycka till en skulptur. Bara för att bevisa att det inte gick nu heller. Och mycket riktigt, det gick inte denna gång. Det var för mjukt och ville inte göra som jag bestämt. Jag knycklade ihop det och lade det åt sidan.

MEN så hade jag lite tid över igår och gav mig i kast med att trycka vidare på mitt förstörda alster. När jag satte igång med att fixa i ordning mitt misslyckande kände jag hur pulsen började slå och fingrarna jobba snabbare och snabbare. Klämma lite här, böja lite där… plötsligt kändes materialet som smör i mina händer. Det kändes som att jobba med ett mjukt tyg fast som stannade i formen jag nyss tryckt. Mycket intressant, väldigt spännande.

Så till akvarell målning, jag bara älskar akvarell. Det passar bra med min personlighet. Akvarell skall man passa sig för att styra. Då blir det stelt, livlöst och likgiltigt. När man målar måste man vara modig nog att “hänga med” när färgen gör sitt jobb. Som konstnär gör du bäst i att släppa all prestation och bara hänge dig. Då kommer de bästa resultaten. När jag började forma i det nya nätet kände jag likheten med akvarell. Så fort jag började försöka att forma nätet som det “borde” vara blev det fult och livlöst. Till och med stelt och dåligt format. Det här är ett betydligt känsligare material och jag tror att det var precis det jag behövde nu. Nu är jag redo att vara fri. Verket “försök styra mig om du kan” blev ett resultat av resan. Eller snarare en början på processen.

Skulptur “Försök styra mig om ni kan”, 60cm x 40 cm, 6500 kr

Nedan följer fler alster i samma nät

Stammar, 60 cm x 80 cm, 7500 kr

 

Trädsiluett, ca 120 cm högt x 45 cm, 8500 kr